Godmorgon mina fina! Hoppas ni mår bra! Jag sitter på Arlanda Express och bloggar loss. Idag är det Luleå som gäller. Fucking Åmål hissen fick smaka på den här donnan idag. Byxor Zara, skjorta vettetusan, kvinnan trött. Jag skrev hela natten och var så trött att jag fick för mig att fåtöljen som jag ärvt av farfar rörde på sig... Jag kan säga att jag blev så rädd att jag nästan sket på mig. Ett tag trodde jag att jag drömde. jag blinkade hårt men tyckte ändå att fåtöljen rörde på sig och lät precis som om någon hade satt sig i den. Första reaktionen var att jag sprang till sovrummet snabbare är Usain Bolt. Andra reaktionen var att jag sprang tillbaka lika fort, men till bokhyllan för att kasta några böcker i fåtöljen. "Ha! Försök att sätta dig nu jävla spöke!" tänkte jag triumferande. Sjukt ologiskt, men vad är logiskt när man har en svag stund och plötsligt tror på spöken? Jag berättade det för Gustav i morse och det gjorde inte saken bättre. Han sa först att det var bra att jag hade kastat böcker i fåtöljen. Jag sträckte på mig och höll med, men då började Gustav skratta åt mig och gjorde det han alltid gör när jag är rädd: skrämmas ännu mer. :( Gustav: Fan, vad coolt! Vi har ärvt en spökfåtölj! Jag: Nej! Det är inte alls coolt, lägg av! Gustav ler: Vaddå, det är ju bara farfar som spökar! Jag tittar på fåtöljen: NEJ! Farfar nej du får inte. Gustav höjer kaffekoppen mot fåtöljen: Godmorgon farfar! Nu är boken i alla fall snart klar! Jag längtar tills jag får berätta vad den handlar om. Just nu håller omslaget på att formges. Jag håller tummarna för att det blir riktigt tungt. Tror ni förresten på spöken? /Elaine, stryker ned håren som rest sig på armen och önskar att hon inte vore så himla lättskrämd.
