När jag insåg att jag inte bara gett timmar, dagar, månader utan år till sociala medier. När jag förstod att likes och kommentarer påverkade mitt mående lika mycket om inte mer än än det som skedde i min faktiska verklighet. När jag förstod att tummar upp och antal följare kidnappade inte bara mina känslor utan också mitt mående när jag publicerade kompromisslösa ord från mitt bröst. En rädsla blev baksmällan till varje publicering. När jag förstod att herr flyktiga algoritm inte bara stressade mig utan injicerade osäkerhet om jag verkligen gjorde rätt. Då insåg jag att ovälkomna känslor hade kommit för nära och gjort sig hemmastadda under mitt skinn.När det kändes ovärdigt att bedöma vem av makthavarna som snackar snyggast i haglandet av pajkastning och när majoriteten av dem snackar skit. Och dessutom bevittnade ideologiska ryggradar vika sig för nuvarande populistiska vindar.När offentlighetens stålkastarljus planterade en fåfänga och jag gav bort tid till galor på bekostnad av tid med de jag älskar och det jag mår bra av, egentligen.Då bokade jag en dansresa till Paris själv, dansade med storheter som Malewa och lärde mig andningsmediterade med genuina och ostrategiska själar som Susan Oubari. I stillheten, som min diagnos tidigare inte låtit mig vara i, tilläts min alldeles egna röst flyta upp till ytan tillsammans med lyckan och lugnet. Tidsåtgång ägnat åt skärm, sociala medier, galor och ”ansedda” folk jag inte känner hamnade inte i facket förakt men däremot oviktigt - för mig. Pascals ”jag älskar dig mamma, du är bäst” föste bort likes och bor kvar som en värme under mitt skinn. Att bevisa saker för andra, kunde plötsligt inte mäta sig med att bevisa det för mig själv utan okända och kända vittnen. Och viljan att ge ledarskap- och retorikråd i fysiska möten fick den plats det alltid har förtjänat i mitt liv. Jag vill fortsätta ha det-, och känna så.Jag mår bra, mitt flöde ska inte vara ett mått på mitt mående men jag har låtit det vara så alldeles för länge. Inte nu längre.Det finns så mycket jag vill göra i världen, saker som jag varken vill eller kan göra i en skärm. Det är olika för alla, men så här är det för mig just nu Kram✨
