Någon skrev att hen saknade min blogg. Jag svarade att jag också gör det ibland. Jag undrar om jag är förmögen att blogga bara för att dela - inte för att sjunka ner i bekräftelseträsket. Gör jag det oavkortat för att dela något jag tror ni som snubblar in här skulle ha glädje av så kommer det att gå. Om det sker lite då och då när jag känner för att ge något som gett mig något, så kommer det gå. Om jag skiter i att ta fina bilder utan bara visar det som ord inte förmår måla upp, ja då kommer det gå.Vissa säger att bilder säger mer än tusen ord, men i dagens läge med AI-genererade creepy perfektion tycker jag att ord säger mer än bilder. Och! De kan förmedla något som AI ännu inte kan - mänskliga råa känslor utan att låta som en diplomat från Great Castle of Solsidans Gyllenfjärt. Dessutom bestod min favoritblogg ”I Kroppen min” bara av ord och blev sen en bok av fina Kristian Gidlund. Jag aspirerar inte mot sådana stordåd med denna blogg, men isf skulle den heta ”Autentisk - if you’re lost in perfAIction.”Autenticitet är det som kommer vara den högsta valutan i dessa nya tider där man inte längre vet vad som är riktigt människor eller AI-genererade influencers. Men en influencer kommer jag aldrig att vara, bara Elaine. Och till råge på allt fick jag för ett år sedan utöver att redan känna till att jag har grav adhd också veta att jag är autistisk. Jag ville egentligen skicka min man på utredning för ”jag kan inte läsa dig”. Bara den kommentaren från mig borde ha gett några ledtrådar och Gustav var inte ett dugg förvånad. För mig så har det gjort att jag förstår mig själv ännu bättre och framför allt alla missförstånd som varit en evig följetång (typ som serien Glamour som mamma tittade på och aldrig tog slut). Diagnosen borde fö heta ”autentisk” för i den är det inget som lindas in eller sägs mellan raderna. Kanske därför jag blivit kallad ”modig” hela livet för att jag ”vågar” säga det folk tänker utan att linda in det. Men det är inget mod i denna kvinna, bara en oförmåga att linda in saker och ting. Eller en förmåga att vara rak, autentisk. För inte så länge sedan frågade en person mig om jag lider av att vara autistisk. Jag sa att det gör jag inte alls. Det enda jag lider av är att majoriteten är neurotypiska och krånglar till språk och relationer genom att prata mellan raderna. Att linda in saker gör det himla trassligt, inte bara för oss med diagnoser utan också neurotypiska. Alla skulle må bra av att vara lite autistiska eller snarare, helt autentiska. ;)Det blev ett långt utlägg för det rubriken lovade. Clickbait? Den här boken är den bästa boken i föräldraskap som jag har läst. Den är så mycket mer än så. Det blev många hjärtan, stjärnor och understrykningar. Det är bra betyg från Elaine. Det var tankar och bok jag ville dela denna gång, jag har ingen aning om det blir fler. Men blir det så blir det för att jag vill ge. Hoppas att det här gav dig nåt litet. Stor kram och God fortsättning till er som trillade in igen. ❤️
