Men vi har ordnat upp det nu. Det var typ 100 grader i Spanien igår - ja hela Spanien, folk dör här nere. Jag bestämde mig för att stanna inne med Evelyn. Gustav skulle bege sig ut efter fyra timmar inne. Han skulle träna. Det är något när någon av oss går ut och den andra stannar kvar. Då tycker jag att det är ens skyldighet att njuta av den stunden, komma hem och berätta om hur friheten såg ut så målande man bara kan för den som är instängd. Så när Gustav kommer hem så har jag suttit inne totalt sex timmar och tittat ut genom fönstret varvat med att leka med Matheo och mata Evelyn. Jag ser verkligen fram emot Gustavs upplevelse av gymmet. Jag: hur var det? Gustav: Det var åt helvete, jag vill kasta mig framför en buss. Jag blir arg: Men va fan hur kan du säga så? Gustav blir förvånad: Men vad är det med dig. Jag blir hysterisk men väser istället för att skrika för barnens skull: Vaddå vad är det med mig vad är det med DIG?! Du har fan varit på GYMMET, fatta hur lyxigt det är?! Gustav blir sur: Det är 41 grader ute, det är inte så kul att träna i den temperaturen. Vad förväntar du dig, att jag ska hoppsa tillbaka! Jag blir mer förbannad: JA, DU SKA FAN HOPPSA TILLBAKA. Du har TRÄNAT PÅ GYM! Jag skulle betala för att kunna göra det i en bastu och jag skulle HOPPSA tillbaka för det. Gustav tittar på mig som att jag är galen. Jag inser att jag verkar galen. Det blir tyst. Jag går ut med båda barnen som att Gustav har gjort nåt fel. Jag skickar sms timmen senare som om inget har hänt och skickar "puss". Gustav svarar som om inget har hänt och skickar "puss" tillbaka. ... Jag älskar Gustav. /Elaine, en tacksam galenpanna som hade turen att få en prins på kroken.
