Och jag missade det på exakt samma sätt som jag har missat plan från Oslo förut. Stod vid fel gate som hade ett plan som gick till exakt samma destination vid exakt samma tidpunkt men det var inte exakt samma bolag. Men jag upptäckte att SAS hade ett plan som gick bara halvtimmen senare. Jag tvekade inte, jag köpte en biljett, kosta vad det kosta ville. Jag ska ju på bröllop imorgon och hela tjocka släkten Eksvärd är redan samlade i Helsingborg. Jag kan säga att jag fick köpa en biljett med sån kort varsel och det kostade... Aj. Väl på det andra planet till Köpenhamn så ville jag unna stackars mig lite godsaker. Det blev chokladbloll, cola och lite chips. Men flygvärdinnan glömde ta betalt. Det kunde jag gott ha, tur i oturen, men det kändes lite busigt. Medan jag stoppade i mig chipsen lutade jag mig fram till farbrorn bredvid och viskade "Flygvärdinnan glömde ta betalt" och så fnissade jag så chipsen nästan flög ut. Han lutade sig framåt och viskade tillbaka: Det är för att du åker business class. Jag lite snopet: Jaha..." och sträckte på mig med ett "det-visste-jag-väl-cool" men med föga framgång. Väl framme i Köpenhamn så hittade inte jag mitt bagage. Jag gick till Norveigian (som var planet jag missade) och frågade om bagaget. Hon sa att jag skulle ta det med SAS (som jag kom med) som låg 400 meter bort. Ok, svarade jag och trippade bort till SAS. SAS sa att jag skulle kika på band 1 som låg 400 meter bort. Det låg inte där så jag gick 400 meter tillbaka. SAS tittade på mina två boradingpass och sa att jag skulle gå tillbaka till Norvegian "de har ditt bagage". Då blev jag förbannad och stormar tillbaka till kvinnan som hade mitt bagage. Hon pratade för övrigt danska. Jag: Ge mig mitt bagage! Hon: Du missade ditt flyg i Oslo Jag: Jag vet. Nu vill jag ha mitt bagage. Hon pekar på mig: DU missade ditt flyg i Oslo. Jag: DU pekar INTE på mig. JAG VET att jag missade mitt flyg i Oslo. GE. MIG. MITT. BAGAGE!!! Hon blir lika arg och pekar igen: DU. MISSADE. DITT. FLYG. I . OSLO. Jag går i taket: JAG VEEEEEET! GE MIG MITT JÄVLA BAGAGE. Då går hon i taket också och vi står och skriker på varandra. Jag vet inte vad som hände med stanna upp och låt kärleken komma i kapp. Hon pratar snabbare och jag också, eller vi skriker snabbare. Men plötsligt, helt mirakulöst, så stannar jag upp. Varför? Jo för jag inser att jag faktiskt inte fattar vad hon säger. Danska språket har aldrig varit min starka sida. Jag lite skamset: Ursäkta, kan du prata lite långsammare. Jag är svensk, jag förstår inte danska så bra. Hon lite skamset: Jaha, ok. Ditt bagage är kvar i Oslo. Jag skrattar nervöst: Jahaaa. Är det det du har sagt hela tiden. Hon: Ja. Jag: hehe, ok... Jag förstod inte det. Hon log: Nej, men jag förstod dig. Hämta. mitt. bagage. Men det är rätt långt till Oslo... Jag log tillbaka skamset: Förlåt. Hon: Ingen fara. Sen gick jag de 400 metrarna tillbaka till SAS med svansen mellan benen. Mitt bagage har skickats till Stockholm och nu är jag äntligen i Helsingborg där det vankas bröllop imorgon. Jeans är inte direkt dresscode. Vad ni än gör mina vänner ställ er inte vid fel gate, gå inte på bröllop i jeans, och bråka inte på danska.
