Min fråga är om ni har varit med om personer som förtrycker med tystnad. Tänk att en sån diskret företeelse som tystnad kan skrika så högt, i synnerhet när det bottnar i en besvikelse, konflikt eller något annat som vi som är föremål för tystnadsmetoden inte förstår. Vad har vi gjort? Vad är fel? Ibland kan det vara så att personen berättar vad som är fel, men lämnar oss i tystnad utan chans att förklara oss för ”jag orkar inte just nu”. Så konflikten hängs upp i luften, synlig varje gång du och tystnadsterroristen möts eller råkar hamna i samma sammanhang. Desto närmre ni är desto fler tillfällen för tryckt stämning. Du får inte bara umgås med era gemensamma bekanta utan också tystnadshärskarens passiva irritation på dig. Det är inte bara taskigt mot dig, men också för omgivningen. Varje gång ni bjuds till samma tillställning så vet övriga att en rosa elefant kommer klämmas in där med. En objuden gäst som sällan är en stämningshöjare. Därför kan tystnadsmetoden mot dig göra att någon av dig och härskaren väljs bort från tillställningen för att folk inte mäktar med rosa elefanter i sällskapet. Vem det är blir ett lotteri. Men det är viktigt att den som håller i tystnaden förstår konsekvensen av sitt agerande och att det drabbar fler än er två. Det är inte ok. Silent treatment! Har ni varit drabbade av det? Berätta gärna antingen här o kommentarsfältet eller mejla mig till elaine@snackasnyggt.se . Jag skulle vara så tacksam för exempel!
