Nu sitter jag tryggt i Deshis frisörstol, men för två timmar sedan var jag i luften på ett guppigt plan. Jag brukar inte vara rädd, men jäklar vad det guppade! På vägen till Göteborg kom jag på mig själv med att viska "Jesus" lite för högt. Han som satt bredvid mig log lite osäkert och jag avfyrade ett coolt leende som om jag var helt oberörd. Så tittar jag ut genom fönstret och då kommer en rejäl luftgrop och jag grabbar tag i armen på honom som sitter bredvid och nästan skriker "DET KOMMER BLI BRA!!" Och han himlar med ögonen medan han svarar "JA!". Han var inte rädd för att flyga, men blev nog lite rädd för mig. Flyget hem var inte bättre, det var sämre. Då tänkte jag vara ännu coolare, men det resulterade i att jag pratade för kung och fosterland med hon som satt bredvid. Jag pratade lugnt, men onödigt mycket och hon fick inte en syl i vädret - men det var ju inte henne jag ville lyssna på ändå. Jag pratade egentligen till mig själv och min stackars medpassagerare fick höra allt. Det blev inte bättre av att jag läst om orkanen så är på väg till NY. Hur gör ni flygrädda för att hantera er rädsla? Hoppar ni på medpassageraren som jag?
