Jag har precis bråkat med en man som sitter i min vagn. Det här är svårt, jättesvårt. Skulle behöva Magdalena Ribbing och regler i vett och etikett. Vi sitter ett gäng på tåget och har precis fått in frukost och i samma vagn sitter en man (högst 60 år) och tycker att hela vagnen ska höra hans snor rulla fram och tillbaka i halsen. Högt så att hela vagnen hör. Visst man kan vara förkyld osv, men det finns sätt att harkla sig på. Ljuddämpning är inte hans ambition, snarare tvärtom. Folk blir märkbart besvärade och efter den 20:e harklingen så kan jag inte hålla mig. Jag går fram till honom och försöker prata vänligt, det går sådär... Jag så vänligt jag kan: Kan du inte göra det där på toaletten. Han irriterat: Du kan inte beordra mig att gå på toaletten. Jag trött: Jag beordrar inte dig någonting. Jag bara ber dig att göra dina harklingar där för allas trevnad. Han grimaserar: Hörredu jag vill inte lyssna på dig. Jag grimaserar tillbaka: Och jag vill inte lyssna på dig heller. Han utmanar mig med en stirrblick. Jag utmanar tillbaka. Han snorharklar sig och tittar på mig trotsigt. Jag: Jag kanske skulle sätta mig bredvid dig och kräkas, skulle du gilla det? Han spänner ögonen i mig: Jag skulle vilja se dig försöka Vi stirrar på varandra länge och pyser ut hat mot varandra. Jag bryter tystnaden går in i mammarollen: Har du ingen uppfostran? Han går in i dryga gubben rollen: Hörru lilla gumman, jag harklar bäst jag vill. Jag går in i dryga kvinnan rollen med en smula rabies: HÖRRU, LILLLA GUBBEN! Du är äcklig. Han stirrar på mig. Jag stirrar på honom. Han stirrar trotsigt ut genom fönstret. Jag går och sätter mig. Han harklar högt så hela vagnen hör igen. Jag blir jävligt förbannad ställer mig upp och harklar tillbaka ännu högre och tittar maniskt på honom samtidigt. Folk stirrar. Han stirrar chockat. Det blir tyst. Mannen går till toaletten... Halleluja! /Elaine, är inte stolt över sin dialog men är ändå glad att alla på vagnen får äta sin frulle med aptiten i behåll. Uppdatering: Han snorharklar sig fortfarande, men mindre frekvent och ljuddämpat. Han anstränger sig i alla fall och det tycker jag är good enough. Tycker dock fortfarande att han är en jävla gubbe. Uppdatering 2: Kvinnan framför mig tackade för att jag sa till! Åh så skönt! Gick från att känna mig rabiesdrabbad till en SJ-hjälte. :)
