Jag blev så glad över M magasins recension av boken. Desto gladare över en person som jobbar på pocketshop Landvetter. Hon sprang fram till mig och sa "Jag brukar inte läsa sånna här böcker, men nu är jag halvvägs igenom din och är så glad över det! Vilken tragedi, läsupplevelse, insikt och välskriven bok. Den är fantastiskt skriven!". Ni kan tro att jag absorberade dessa superlativ, jag blev så glad. Både att budskapet gick in men också att författaren Elaine fick en ego boost. Jag brukar heller inte läsa böcker som är tragiska. Jag var den som inte orkade se allt mörker. Men så skrev jag den för sånna som inte orkar (och barnen förstås). Jag skrev den för att man skulle veta exakt vad man kan göra för attberättelser som mina aldrig ska behöva återberättas igen. Och den slutar lyckligt. Jag vill att alla barn ska få ett lyckligt liv och vi kan bidra genom att hålla ögonen öppna. Ni hittar boken här.
