Hej finingar! Jag sitter på Espresso house u Karlstad och inväntar mitt tåg. Jag tänker på veckan och känner mig så oherhört tacksam. Jag föreläser ju mest för näringslivet och där känner jag mig hemma och har koll på läget. Det är ändå generationer relativt nära mig. Som denna för några dagar sedan i Stockholm på Content day. Men ungdomar som de jag träffade idag i Karlstad och igår i Herrljunga, de gör mig alltid nervösa. Jag hyser en stor respekt för alla jag föreläser för men kanske ännu mer för yngre målgrupper för de är så ärliga. Jag vet att den dagen jag inte kan få ungdomar i 8:an upp till gymnasiet att skratta och känna att de lär sig mer. Då behöver jag umgås mer med dem och lära mig hur de tänker. Men för tredje året i rad gick de bra i Herrljunga. Dessa personer födda på 2000-talet var så jäkla fina! De kom fram, ville ta selfies och prata. Killar och tjejer tog mig på axeln såg mig i ögonen och sa "Du är så roligt och en bra person Elaine". Jag började nästan gråta av den värme de gav mig, ungdomar men ändå äldre själar som bodde i många av dom. Jag är så tacksam att jag får förtroendet att nå "dagens ungdom". Att kunderna känner sig trygga med det. Jag kom till Karlstad vid middagstid. Kom till det där hotellrummet som för visso var fint, men alltid får mig att känna mig lite ensam. Men jag tänkte, jag gör det bästa av det. Jag tappade upp ett bad och sträckollade sista säsongen av Skam Kan säga att jag grät ögonen ur mig sista två avsnitten. Herregud. Isak❤Even. Jag är så glad att ungdomarna får mer sunda idial i dag. Att homosexualitet inte är en big deal. Jag minns första gången jag såg två män kyssas i tv. Jag tror det var på 90-talet och jag undrar om det inte var Rederiet? Det var en stor tv-händelse och vi var så chockade och skrattiga att vi skrek rakt ut jag och min bonussyster Ullis. Vi har kommit längre idag. Jag är så glad för det, trots att mycket verkar gå bakåt på sina håll. Men så länge vi andra kämpar och höjer våra röster så kan vi ändra på det. Efter Skam skickade jag ett Blombud till Linda som är min projektledare på Treskablinoll. Den tacksamhet jag känner för henne går inte att beskriva i ord. Men jag skrev några ord och skickade blommor. Det vi gör för barnen nu kommer göra stor stor skillnad. Snart kan vi dela med oss❤ Det är något märkligt med denna bild. Jag kan nämligen se mig och Linda som gamla tanter lika glada ihop fortfarande kämpandes för barnens rätt till en trygg barndom utan sexuella övergrepp. Så ska det bli!
