Mina hormoner var hemska igår, jag var en vidrig människa. Dels så märkte jag att jag hade noll tålamod med Matheo, men så kan det faktiskt vara. Tack för alla era kommentarer, skönt att veta att jag inte är den enda mamman som tappar det ibland. Men humörer blev inte bättre när Matheo somnat. Gustav och Meryem fick en dos av mig igår kväll, men de tog det bra och garvade mest. Meryem och jag sitter i soffan och Gustav äter en av pannkakorna jag lagade igår. Jag berättar om hur misslyckad jag kände mig som mamma. Jag tittar på Gustav: Är jag en dålig mamma? Gustav tittar ut genom fönstret och funderar. Jag blir förbannad: Behöver du FUNDERA på ett svar för den frågan?!?! Va FAN. Gustav och Meryem garvar. Jag? Kokar. Det värsta är att jag vet att jag är ett hormonmonster men kan ändå inte behärska mig. Stackars Meryem bjöd ofrivilligt på spoilers när vi såg på True Detectives och jag blev så sur och sa "Nu tycker jag att du kan gå hem faktiskt". Meryem och Gustav utbytte blickar, kvävde garven och log mot varandra. Det är så tryggt att vara ett hormonmonster runt dom man älskar, samtidigt som det är dom jag vill behandla bäst. Så jag kompenserade med att sova ut och ge mina män en massa kärlek nu på morgonen. Jag är så tacksam att de står ut med mig och att de förlåter. Matheo och jag drog ut på lämningen till förskolan. Gosade ikapp och kollade på Dora. Idag händer en massa skoj! Jag ska vara med i Vardagspuls klockan 17.00 och det är ingen mindre än min älskade vän Agneta som är programledare. Oj vad vi ska ha pusskalas innan sändning, saknat henne massor. Det är en av mina storasystrar här i livet. Dom är himla bra att ha!
