Har ingen aning om vad jag ska blogga om idag. Jag tar ett kort först så får vi se om jag blir inspirerad av min selfie haha. Eller härochnu-ie ;) Jädrar vilken spetsig armbåge jag har. Det får mig att tänka på vassa armbågar. Vad många sånna jag har fått i midjan under min karriärs färd. Andra retoriker som ditchat mig oftast äldre män som ojat sig över att media kallar mig "expert" när jag bara har en fil kand och bara är si och så gammal. Jag har konsekvent agerat på ett annat sätt. Jag har aldrig använt mina armbågar. Om det som snackat skit om mig har jag bara kommenterar med "Trist att höra. Jag har inget inte att säga om karln för jag har aldrig träffat honom.". Jag blev besviken på en retorikkollega som likade en tweet där man pratade illa om mig. En kollega jag har stöttat och peppat massor. Det var så märkligt att se den. En vass armbåge från den du minst anar och jag blev extra besviken eftersom det var en kvinna. Är jag extra sträng mot kvinnor? Nej, snarare extra hoppfull och därför blir jag extra besviken när vi baktalar varandra och använder den typ av förtryckningsmedel som elaka män gjort sedan tidernas begynnelse. Vi vet ju att det är tufft att vara kvinna i denna värld, att göra det desto tuffare för varandra övergår mitt förstånd Men jag blir också extra glad för stöd som det som Cissi Wallin gav mig igår. Mobbing på nätet måste motverkas, men också mobbingen i verkliga livet. Herregud om vi vuxna kvinnor beter oss värre än tonåringar hur bra förebilder är vi då? Jag ska göra mitt bästa för att vara en förebild framöver. Har ni drabbats av vassa armbågar?
