Hej mina finingar! Presentationen gick bra känns det som! Det var så mycket mer jag ville säga, men man måste ta hänsyn till vad folk kan ta in på en eftermiddagen. På det stora hela så är jag en glad tjej med lite ryggvärk. Nu så här när helgen närmar sig så börjar jag tänka på vardagssaker. På folk som gjort en besviken, folk som jag har gjort besvikna. Hur man hanterar besvikelse är så himla olika. Min metod är att först älta för mig själv vart alla nefativa känslor kommer ifrån så jag vet det och kan uttrycka det. Sen är det rätt enkelt. Jag berättar att jag är besviken, tar emot en ursäkt och sen går jag vidare. Får man aldrig en ursäkt så är det svårt, då kan man vara besviken i åratal. Men de finns det som har helt omvänd ordning och kanske kör samma ordning som jag, men efter ett "förlåt" från mig så kan de fortsätta att älta och demonisera en och bli förbannade igen. Jag orkar inte riktigt åka med i den besvikelsekarusellen. Då blir jag den som blir trött och säger "lägg ner, gå vidare, sluta älta". Men oftast orkar jag inte det utan jag låter vederbörande måla sina svarta tavlor av mig i den där evighetskarusellen av ältande. Själv går jag vidare av ett skäl - livet blir inte längre. Jag kan var ditt monster i din karusell. Men egentligen är jag inte där, jag är i framtiden på ett tåg som går framåt. Ältar ni besvikelser?
