Robert styrde upp en jäkla fest. Gud vad kul det var att träffa alla gamla homies. Det är alltid chillat när jag träffar Robert, trots att åren kan gå så är det alltid samma gamla Robert. Det sjöngs snapsvisor, vi dansade, skrattade, snackade, skålade, drack, blev lite fulla. Jag skrattade när jag såg mina extroverta vänner skriksjunga snapsvisorna. Gustav är inte ett fan av snapsvisor men var tapper ändå. Fint väder fick vi också. Gustav och jag blev lire sugna på landställe. Vaxholms kommun skulle vara sjukt smidigt, och dyrt. Jag varken äter eller tycker om kräftor, jag är livrädd för dom. Ändå hoppas jag att detta kommer bli en tradition. Shit vad kul vi hade, tack Robert! Nu ska vi till familjen Mittag, söndagshänga och äta lasange som Jossan har lagat. Mums!
