Just en dag då man är ett irriterat bi på sin man så dimper denna tidning ner i knät. Haha. Jag är inte lika putt längre, mer trött. Gick till MVC och Benny mår fint. Det är min drastiska viktuppgång på kort tid som är förklaringen på mina krämpor. Jag är lite besviken på att jag inte tagit hand om mig så bra, samtidigt som det är helt andra krafter denna graviditet. Jag kan inte stoppa mig från att äta allt som komme i min väg. Det är skönt att Benny mår bra, men att jag får lida i tre månader till är såklart alltid värt det men jobbigt. Jag skäms också. Skäms över att jag klagar. Jag har ju varit en som kämpat för att bli gravid med andra barnet. Som jag avskydde folk som klagade på sina gravidkrämpor och viktuppgångar. Tänkte att jag gärna hade gått upp 40 kilo om jag bara fick vara gravid. Men allt är relativt. Jag sitter här tacksam över Benny, men hoppas att jag ändå är förlåten som säger Aj över alla krämpor trots att det är självförvållat.
