Jag blir så glad över era lyckönskningar. Tänk att jag skulle få bli trebarnsmamma, jag känner mig så lyckligt lottad. Benny var inte planerad även om jag gärna ville bli gravid. Gustav blev riktigt chockad, det blev han ju inte med Matheo eller Evelyn eftersom de var planerade. Jag vet att han ogillar överraskningar så man kan säga att jag skrattade nervöst ganska länge innan jag vågade säga något. Jag: Gustav, vi är gravida. Gustav stora ögon: VA?! Jag: Mmm.. Gustav: Men hur gick det till?! När då! Jag ler: Jag tror det var när vi låg. Gustav: Jag gillar inte överaskningar. Jag börjar skratta: Jag vet baby. Gustav: Jag kan inte prata om det här nu. Jag nickar förstående: Ska vi lägga locket på ett tag då. Gustav med stirrig blick: Ja. Det blir tyst en stund. Jag: Men när magen börjar växa, kan vi prata då? Gustav i chock: Vi får se. Jag kväver ett skratt, ler och klappar Gustav tröstande på armen. Vi pratade inte om det på åtta veckor. Jag hade min app och ruvade i hemlighet. Det är ju vår tredje så jag led inte av att Gustav behövde ta sin chock i sin takt. Det var på första ultraljudet som Gustavs glädje syntes för första gången. Jag var glad från början men hans kom ikapp och med besked. Gustav tror att det är en pojke, Matheo tror att det är en flicka. Mig kvittar det men det vore kul om detta barn fick några av mina brasilianska gener denna gång. Både Evelyn och Matheo är mina blondies och folk misstar mig för att vara nanny när vi är utomlands. En brun bebis kanske?
