Jag såg filmen igen med en nära vän som behöver läka på samma sätt som jag. Vi blev så stärkta av den. Höll varandra hårt i händerna. Kände igen våra blundande anhöriga i den blundande mamman i filmen. Rättsystemet, hedern allt. Men något vi inte kände igen och som var så helande att se var pappans kärlek till sin dotter. När han sa "Jag saknar dig min dotter" så bröt jag ihop, igen. Grät höga snyftningar på bion som jag inte visste att jag hade inom mig. Samlade mig efteråt torkade tårarna och frågade en anställd på biograf Victoria om jag fick köpa en filmaffich av Allt för min dotter. De hade en över som jag fick. Då bröt jag ihop igen av lycka Kom hem till Gustav och frågade om jag fick rama in den i villan. Han log och sa självklart. Då började jag gråta igen. Många lyckotårar igår. Inramad i ett hem i Älvsjö i snar framtid. En helande påminnelse om att det finns bra pappor där ute trots allt. Riktigt bra pappor❤️ usch börjar gråta igen.
