Jag skärpte till mig. Efter träningen grabbade jag en solstol och tänkte Va fan, hur trist kan det vara egentligen. Jag satt mig vid poolen alldeles stilla. Det tar lite tid, men sen kommer man in i det. Det är skönt att ha sol, gym, familj och lite utsikt så nära till hands. Efter en timme reste jag mig upp, bara för att hämta ett äpple. Sen satt jag en timme till, utan minsta klagan eller tristess, bara lugn. Antar att jag är extra tacksam idag för jag vet att många av er börjar plugg och jobb idag. Jag får sitta här och ta det lugnt. Grannar kom förbi och snackade Vår älskade norska granne Terje kom förbi fler gånger och så snackade vi lite skit. Han är himla fin Terje, så trist att han flyttar från våra hoods i Spanien. Vi hade ett litet lustigt eller kanske olustigt samtal om min förövare. Terje har läst Medan han lever och har koll på allt. Terje: Hur mår du idag? Jag: Jag mår fint, förutom att han kontaktade mig en gång. Terje ser bekymrad ut: Hur hanterade du det? Jag ler stort: Jag fantiserade bara att han förföljde mig och att jag upptäckte det, jagade honom med basebollträ och slog ner honom fast med knytnävarna. Det kändes fint. Terje ser helt chockad ut och håller sig för huvudet. Jag skrattar försiktigt: Förlåt Terje, det kanske blev för mycket information. Terje försöker: Nej då, ingen fara. Jag måste gå och titta på skidåkningen nu. Vi snakkes. Jag fnissar diskret: Ja, vi snakkes. Herregud, stackars Terje. Världens finaste pappa till två döttrar. Klart det gör ont i honom att höra att en annan dotter tröstade sig själv genom att dagdrömma om misshandel av sin egen far. Samtidigt förstår han ju med tanke på vad min förövare utsatt mig för. Det är så tragiskt allting. Ändå satt jag där och skrattade lite åt det, hur jag hasplade ur mig min självterapi till min helhyllegranne.
