Jag hittade det här fotot i Gustavs lur igår. Jag tycker det är så fint och så naturligt. Tre generationers kvinnor ihop och så ammar jag min lilla dotter Evelyn. Jag som tyckte att man kunde ha en sjal över sig när man ammade föll tillbaka i full känsla av hur oladdad och vacker situationen av att amma ett barn är. Hur harmlöst som helst. En mamma matar sin dotter på bilden. Bilden gör mig ödmjuk för den är ett bevis på att jag utvecklas och vågar ta emot nya tankar och förhållningssätt. Jag är glad för det. Sen har bilden mina favoritkvinnor på denna jord, Evelyn och mamma. Det finns de som hetsas till att amma. Jag hetsades till att sluta. Folk tyckte att mina barn var för stora. I Brasilien är det tvärtom. Där ammar de flesta sina barn tills de fyllt två år i kombination med mat förstås. De vet att det är så bra grejer i bröstmjölk så de gör det tills de är två. Det hade jag velat, men Evelyn var klar när hob var 15 månader. Det var dock inte Matheo, men jag vek mig för pressen. Hur var det för er som har ammat?
