Vi har följt varandra i en massa år och de var dessa som tog sig ann förortstjejen från Bredäng som flydde mobbing i Bredängsskolan till en medelklasskola i Älvsjö där man inte skröt om den röda Date parfymen utan det var mer Sunflower (som jag tror Jessica hade) eller Issy Miaki (som Linda Gyllhem hade). Men aldrig såg den ned på mig och aldrig var det snobbigt, bara som ett gäng systrar som höll ihop. Av olika anledningar gled jag iväg under gymnasiet, men det var aldrig på dåliga grunder. Vi har alltid haft koll på varandra och varit flitiga med varandra under sociala medier. Jag har tatat på Emma (längst till höger) att börja blogga. Hennes rastlösa själ i kombination av sinne för inredning skulle ge massor av härligt att följa. Hon har totalrenoverat två hus. Gud vad jag önskar att jag hade den fallenheten, att se potential i allt. Det var då mysigt att se alla. De där karaktärsdragen från högstadiet fanns kvar hos oss alla. Inte i lika stor utsträckning vi har alla barn och är 20 år äldre mot när vi rännde runt i Älvsjö ihop, sov över hos varandra och diskuterade killarna. Det var inte som en sån där jobbig klassåterträff med högstadieklassen alls. Inga frågor om vad gör du nuförtiden eller statusjämförelser. Bara avslappnat och varm stämning. Hänger ni med ert gamla tjejgäng eller är ni som jag som haft flera gäng genom åren?