Hej finingar, ni är verkligen finingar! Tack snälla för alla kommentarer om farfar och kommentarer överhuvudtaget. Ni anar inte vad det värmer, jag är så tacksam för er. Att ni pallrar er in på bloggen då och då och skriver så fint. Även ni som inte skriver ser jag ju i statistiken och det värmer också och ger massor av bloggmotivation. Jag ska ju föreläsa i morgon så jag försöker hålla humöret uppe. Jag är ju en känslomänniska även professionellt. Jag har fått skrattattacker på scen och gråtit en skvätt också när jag berättat om tiden jag jobbade i äldrevården och alla underbara pensionärer. Sån är jag, men nu är det så nära hjärtat att jag aldrig skulle kunna gråta en skvätt jag skulle storböla på scen. Därför gråter jag några skvättar då och då under dagen så jag kan vara lite sansad i morgon. Gustav är så fin han säger att det är bra att jag gråter. Stefan höll om mig igår och sa "man får gråta!" problemet är att då sätter vattenfallet igång, men det är väl lika bra att få ut alla tårar. Sen är ju farfar faktiskt inte död, men men. Ni vet. Jag ville bara säga att ni är helt underbara. Jag vet att det finns de bloggare som mår dåligt av att blogga, som får en massa elaka kommentarer. Men jag måste ha världens härligaste skara bloggvänner. Stor puss på er! /Elaine, som ska torka tårarna och rycka upp sig för morgondagen.
