Jag har, för att kunna stå upp för mig själv i jobbiga lägen, alltid föreställt mig en framtida dotter. En sorts mental dotter att stå upp för. Det har varit lättare att ta fajten då. Därför kändes det så givet när Aftonbladet frågade om jag ville skriva en debattartikel till mitt ofödda barn på denna älskade dag som är kvinnornas. Jag tänker ofta på de kvinnor som tagit fajter för deras framtida döttrar, för framtida generationer, för oss. Vi fick rösträtt 1921, tog oss sakta ut från köket till arbetslivet nån gång på 40-talet men då kallades våra barn för "nyckelbarn" för att de fick ha en nyckel hängandes runt halsen. Den skuldbeläggning de jobbande mammorna fick på den tiden, men de tog den skammen för atg du och jag inte ska behöva skämmas över att inte vara hemmafruar. Den skammen finns inte i Sverige idag. Tack storasystrar från förr för att ni tog den fajten. Det är min skyldighet att ta fajter för våra lillasystrar i framtiden, för våra döttrar. När en herre slänger ur sin en sexistisk kommentar så tänker jag på min dotter Evelyn och hur jag aldrig vill att hon ska få uppleva samma kommentarer den dagen hon är 35år. Så jag tar fajten. Jag säger "Lägg ner de sexistiska kommentarerna". En replik jag kan få på den är ett som används som slagord mot kvinnor, men som borde bäras som en krona. Repliken är "Du får inte vara så känslig". Jag spänner ögonen i honom tar slagordet "känslig" sätter det som en krona på mitt huvud och svarar stolt "Nej Bengt, du får inte vara så okänslig.". I en sån okänslig värld som denna ska känslig aldrig vara ett brott eller en skam, det ska vara en stolthet och styrka. Så mina systrar, ta fajten du önskar att din dotter slipper. Gör det för henne, gör det för framtida generationer. Ni läser debattartikeln från Aftonbladet här.
