Sitter på mitt vanliga hak på Oslos flygplats. Här brukar jag alltid beställa "köttkaker med potatis och sylt". Men nu när man ska vara sockerfri så ryker väl sylten eller hur? Det måste den göra för just nu är det det min hjärna försöker lura mig till "syyyyyylt". Annars då? Well... Rätt hormonell och gråtig. Gråter varenda dag nuförtiden, speciellt idag så ligger tårarna och lurar i ögonvrån. Men så länge jag leker hajen och är i rörelse så går det bra. Det är väl inte hela världen om känslorna bubblar upp kanske ni tänker. Men det blir så häftigt när jag släpper fram det. Hela kroppen skakar och jag börjar fulgråta över ingenting och allting. Pratade nyss med Faje: Faje: Är allt bra. Jag: Absolut! Faje: Är du säker? Jag: Ja! Sluta. Faje: Du vet att du alltid kan prata med mig om allting. Jag: Jag veeet. Men sluta vara så gullig för då kommer jag bara börja gråta. Faje skrattar kärleksfullt och tårarna rinner fram hos mig innan jag snabbt hinner knipa fram "Hej då" och lägga på innan fulgråten Jahopp. Så var det dags för tidig middag utan den ack så goda sylten? Rårörda lingon borde gå ann. Men det har dom väl inte här... Man ska inte gråta över spilld sylt, men jag är fan snudd på...
