Vi besöker den varje dag. Det är något rogivande och helande med havet, vinden och havsljuden. Tempot har sjunkit enormt och det känns plötsligt som att vi andas på riktigt. Jag som blev rastlös av sånt lugn förr i tiden börjar inse att det istället kommer bli mitt beroende - lugnet. Jag vill verkligen inte åka hem. Försöker övertala Gustav att vi ska stanna kvar några dagar till. Håll tummarna åt mig är ni snälla. Jag är så trött på Stockholm, stress, solbrist och kyla. Vill bara sitta i vår trädgård under ett parasoll och skriva dagbok. Jag vill bygga sandslott i stranden. Ja, jag är tio år. Jag vill inte hem.
