Herregud vilken dålig start på morgonen. Matheo har lagt sig med attityd och en riktig dålig sådan. Fattar inte vad vi har gjort fel, men jag tror vi har skämt bort honom en tid. Det har varit så stressigt med allt att jag tror vi har låtit en hel del gå förbi och nu får man betala. Jag blev riktigt arg idag och då plötsligt gjorde han som jag sa utan attityd. Det ska inte vara så. Det brukar inte vara så. Det känns så ovärdigt att skrika åt en femåring. Hur kan ens barn göra en så arg? Jag minns hur jag själv brukade se ner på föräldrar som tappade det och skrek på sina barn. Jag tänkte "Herregud, det är ett barn". Jag kan säga att det var innan jag själv fick det. Fy fan vilken dålig start på morgonen. Jag är fortfarande arg på den där kaxiga lilla femåringen. Nu måste det bli förändring på allting hemma så vi är tillbaka där vi var för några månader sedan. Nånstans i all stress tappade vi rutiner och vett och etikett. Dags att ta upp det igen. Hoppas ni har en bättre start på veckan än vad jag har. Jag ser ut som sju svåra år på väg till jobbet. Lady Dahmer menar på att det är jag och vi vuxna som är trotsiga - inte barn. Ni läser mer om det här.
