Jag är ju knäpp. Träningen är klar och allt jag kan tänka mellan förvärkarna är att jag vill hem och städa. Under rodden så visualiserade jag hur jag skulle bädda sängen som belöning efter träningen. Det måste vara biologiskt! borde det inte vara mer naturligt att tänka på att snart får vi träffa den 4:e familjemedlemmen i vår lilla familj? Men innan dess vill jag äta MASSOR! Blev en 150 grammare utan bröd, med haloumisallad. Faster Hanna har kommit hem till oss utifall. Det gör jävligt ont nu. Men mellan värkarna är ju allt tiptop och det känns som man ropar varg var 5:e minut. På tal om ingenting så har jag fått dille på kopparfärgat. Tänk er dessa till våra balkonger. Så fint!
