Vi sprang på Meryem på väg hem från föris. Meryem: Jag är helt slut! Jag: Då behöver du middag, kom med oss hem. Meryem: Ja, va mysigt! Matheo blev lyrisk över att Mimmi skulle följa med hem. Matheo: Jag vill att Mimmi ska dra vagnen. Sagt och gjort. Jag älskar mitt liv så mycket just nu. Jag inser att jag lever i dagar som jag kommer se tillbaka på och sakna. Det är något himla vackert med det. Det finns inget jag längtar tillbaka till just nu, jag är så glad i nuet. Jag gillar hur vänner får mer plats i mitt liv tillsammans med min familj. Att det inte är nån motsättning. Jag är så glad att jag har en man som står ut med att jag spontanbjuder hem vänner. Det är den jag är och det är den han gifte sig med. Jag är så glad att det sociala monstret Elaine inte är ett problem för Gustav.
