Jag kommer fram till hotellet i Åre, mobilen är död och dörren till hotellet låst. Jag får låna taxichaffisens mobil, ringer nödnumret på dörren. En receptionist till hotellet svarar, men receptionen är tom, jag ser den från entrén. Hon ger mig koden för att komma in, min nyckel ligger i ett kuvert på receptionsdisken. Det är knäpptyst, inte en kotte syns, älghuvuden på väggarna. Jag går till mitt hotellrum, letar efter telefon - finns ingen, ska dricka vatten - kranen fungerar inte. Jag tar mitt glas och går till den tomma receptionen och ringer den osynliga receptionisten som svarar artigt. Hon förklarar att all personal nog gått hem och jag kan ta vatten från baren som ligger bakom receptionen. Jag går bak, skrattar lite för mig själv när jag tänker att "nu fattas bara att ett spöke dyker upp". Då hör jag någon säga "Hej!". Jag skriker högt som fan, inte ett sånt där litet pipskrik utan ett långt utdraget. Det värsta är att jag fortsätter skrika i kanske tre sekunder trots att jag ser personen, men spöken kan väl se ut som personer och personer som spöken? Eller? Jag skrämde i alla fall skiten ur en stackars artig hotellgäst som jag trodde var ett spöke. Moget. /Elaine, går skamset tillbaka till sitt hotellrum med ett glas vatten.
