Mötet med John och Anders gick jättebra, eller dåligt beroende på hur man ska se det. Det tycker att jag helt aka lägga ned krimtanken och ta upp spänningsroman som genre. Men hallå! Jag visste inte ens att det fanns som genre, det kommer jag kunna göra mycket bättre. Jag blev så peppad att det inte var klokt. Jag gick därifrån utan kontrakt, men i ett par författarskor som jag tycker känns betydligt mer bekväma. Jag känner mig så glad plötsligt. Och bokförslaget de gav mig kommer komma som rinnande vatten. Jag är så tacksam att jag ens har de här möjligheterna, det spelar ingen roll att de pekar mig i annan riktning så länge jag får fortsätta gå. De gillade känslan i boken. Den vibrerar ilska Det sa John och det är ju deg boken är, en ventil för just min ilska. Det känns så skönt att kunna få ut den nånstans. Jag drömde förresten en fruktansvärd mardröm i natt. Hjärtat dunkade och jag vaknade upp alldeles svettig och visst inte vart jag skulle ta vägen. Mardrömmen låg som en kall filt över mig. Jag drömde att huset var nyrenoverat och när vi flyttade in så hittade Gustav plötsligt en en vit nött källardörr med gröna fläckar på. Vi som inte har en källare. Han öppnade den och ett blekt ljus kom inifrån med ljusgrå trappsteg ned. Upp kom en skepnad som klev ut. Först var han en skugga och sen var det min pappa som sa "Jag har dödat din bror". Han hade en hammare i handen och ryckte lite på axlarna som om han hade råkat ha sönder en fin vas, varken mer eller mindre. Jag tog hammaren ur hans hand och skulle slå han i huvudet, men han log bara och jag träffade luften av hans konturer. Usch. Nu blev detta inlägg så deppigt att jag vill avsluta med nåt härligare. Körsbärsblommorna har slagit ut på kajen. Hurra! /Elaine, går på aw med Berivan och Meryem.
