Tur att han är lika kramgo som jag. Jag har alltid varit en kramig människa över lag och i synnerhet med folk jag tycker om. Nu saknar jag Matheos knubbiga små kramar. Tror jag kommer gråta en skvätt när jag kommer hem. Denna längtan efter sitt barn. Är ni förresten kramiga människor? Jag tycker det är så spännande när man träffar folk som inte är det. Jag tror inte Maud Olofsson är det, men jag kan ändå inte låta bli att krama om henne. Stackars Maud. Haha. I övrigt så har jag en galen träningsvärk. Magen är värst Men imorgon väntar ett tredje pt-pass med David denna vecka. Jag har ju fått vila i två dagar. GUD så värdelös detta blogginlägg blev. En massa blaha jaha! Men jag väntar in kursdeltagarna som över på sina presentationer och fick tio minuter över. Hade kunnat öva på piruetter men det blev att blogga istället.
