Jag ska träna, jag ÄR stark. Japp så går det i huvudet medan kroppen säger något annat. Lunchen som jag moffade i mig verkar finnas kvar i magen. Är mätt och hungrig på samma gång. Jag är ständigt hungrig och när jag är mätt så har jag andnöd för lungorna verkar inte få plats just nu. Då är jag bara i vecka 24. Det är ett ständigt dilemma mellan hunger och andnöd. Jag väljer andnöd, det är inte lika panikartat som hunger är just nu. Jag känner höggravid och naveln börjar snart puta ut. Navelpanik har jag också. Jävla skitunge till fjortis som piercade naveln "vem bryr sig liksom? Kanske när jag blir gravid om hundra år". JAG BRYR MIG! Hundra år senare och jag är den där gravida människan. Jag ska träna, jag ÄR stark!
