Jag var tillbaka på min gamla gymnasieskola häromdagen. Jag gick i korridorerna, vandrade upp i de där blanknötta, fossilsmyckade stentrapporna mellan kemisalen och matten. Och där blev stegen snabbare, rätt som det var sprang jag i trappan med exakt samma lätta, oroliga steg som i tonåren, dubbelsteg med höga knän och plötsligt var jag 15 år igen, det var första dagen på gymnasiet och jag var sen till svenskan och jag sprang och ryggsäcken skramlade av pennor. Ni läser resten här. Vad hade ni sagt till era tonårsjag? Jag hade sagt: Skit i de personlighetslösa basketkillarna. Häng inte med Mia hon snackar skit om alla inklusive dig. Strunta i basketen, börja på dans. Strunta i vad folk tycker tillåt hjärtat ge sig hän åt tönten i klassen och va tillsammans med honom så länge du får.
