Jag var så in peace, zen, förlossningsklar och fin. Hade målat naglarna fixar håret. Visualiserar hur jag skulle vara den där "Strong mama" med glatt humör, tacksam för livet, harmonisk i själen och allt annat bullshit som vi ser i sociala medier. Kom hem, tredje dagen efter förlossningen kom, plötslig trebarnsmamma. Drömde mardrömmar om att Gustav var döende på en fest vi var på. Skulle åka till akuten med honom och alla tre barn som var utspridda på festen, jag hittade dem inte. Vaknar skärrad och ofräsch. Den där strong mama känns så långt borta. Brösten droppar, jag är krigshärjad mellan benen efter förlossningen och blöder, tar mina smärtstillanden och Benny ner för trappen med en kroppshållning som Gargamel. Gustav ler trött och jag ler tillbaka, han lever ju❤️. Matheo vill inte klä på sig och jag försöker minnas vad Jesper Juul sa för något och hur vad det med fem gånger mer kärlek? Jag tänker Fuck them jävla mans författare som inte har två liter droppande mjölkbomber eller en krigsskadad snippa. Fem gånger mer kärlek på mitt långfinger, tänker jag men jag säger det inte. Jag säger lugnt Klä på dig Matheo. Och han ser fascinerat på mig och gör som jag säger?. Jag blir förvånad, men också chockad när jag ser Rasta Gargamel i spegeln med droppande tuttar.. Jag kliver över ett minfält av leksaker. Tänker att jag städar sen. Evelyn vänder upp och ned på leksakskorgen och jag tänker om. Gustav kommer med en kopp te och jag, Elaine Gargamel tittdripping pussy bleeding Eksvärd, hans fru sätter mig tacksamt och dricker. Jag tänker på alla föräldrar som kvittrar "Trean kommer liksom bara med, ingen chock alls". Tar en klunk av teet och tänker att alla de som sagt så kan ta sig i baken en dag då baken har diarré. /Elaine, trebarnsmamma och nybliven Gargamel.
