Matheo kan vara världens mest saliga unge idag. Det märks att han är tacksam, glad och varm i hjärtat över gårdagens kalas. Vi frågade honom vilka han ville skulle komma och efter det gjorde vi kalaset. Det är ju trots allt hans kalas, så även om vi har många vänner med barn så höll vi det på en lagom nivå. Farfar, farmor och fastrar var ju givna. Hur skön är inte min svärfar?! Hahaha, värsta mordvapnet han har bakom Gustav. Sen ville Matheo att mormor och min farmor Inger skulle komma, och de gjorde de så gärna. Fiskedammen var en succé, jädrar vad barnen skrattade loss över det. Jag var den stora fisken i dammen som lät dom dra upp skor och strumpor innan godispåsen fastnade på kroken. Här avslöjas jag av Gustav, gillar min snopna min. Matheo i havet av leksaker och med familjen. Det är lite klurigt hur man ska tänka med kalas, vilka man bjuder osv. Matheo tänkte närmsta familjen och de kompisar som han brukar leka med. Det tycker jag är rimligt i den här åldern. Sen när han blir större så kanske det blir hela avdelningen på förskolan för att inte utesluta någon. Jag vet inte hur det där fungerar.
