Det är många som separerar nu. Jag brukar alltid säga "Vad starka ni är" till de som fattar beslutet. Jag kan många gånger tycka att seperationer är bättre än de som är kvar i destruktiva relationer och låter barnen leva i en passivt aggressiv och ibland öppet aggressiv relation. Jag vet många som går på övertid och gör barnen medberoende i den destruktiva relationen som dog för längesen. Det är så hemskt att se. Jossan och jag pratade mycket om det på vår shoppingtur häromdagen. Föräldrar ska göra det som de kan för att vara lyckliga, för barnens skull. Jag tycker det Bella skrev igår är så sunt. Vi vill att Sally och Gillis ska växa upp i ett hem med en massa glädje, kärlek och en skopa bus. Om det blir bäst under två tak får det bli så. Så bra beslut när de fattas på de premisserna. Alla kämpar i sina relationer, glöm inte bort det. Det är inte så skimmrande som det ser ut på våra bloggar alla gånger. Skillnaden är att vi håller kampen privat för familjens skull. Det är inte varje dag jag har velat pussa Gustav eller han mig. Det har funnits tider då jag velat dra. Men det har inte varit fel på vår relation. Det har varit resterna av min barndom som har gjort sig påmind. Men med enskild terapi för mig och parterapi för oss båda så tog vi oss igenom den krisen. Det kommer säker komma fler kriser i framtiden. Men jag ska göra allt för att övervinna dem, för Gustav är en diamant. Ska vi någonsin separera så ska det vara som för Bella beskriver det - att vi är lyckligare isär. Inte för att min barndom spökar. Min så kallade pappa ska inte få ta den platsen en den makten. Gud vad jag skulle vilja börja dagen med att ge honom en örfil och en pungspark och sen dricka mitt te i lugn och ro och harmoni. Sån skön känsla det hade varit.❤️
