Jag saknar honom så fruktansvärt mycket. Min älskade farfar. Jag saknar farmor Inger. Jag är så ledsen att de inte får träffa Pascal. Farfar hade varit så stolt men tyckt synd om pojken som fått ett sånt "konstigt namn". Älskade farfar. Det är inte så konstigt att jag är så här ledsen just nu. Högtider och när något stort händer som man vill dela med sina närmsta så blir det så smärtsamt påtagligt att de inte är här längre. Jag är så fruktansvärt ledsen. För farfar var ju det närmsta jag kom till en kärleksfull pappa. Jag tycker det är så orättvist att han föddes 1921 och jag 60 år senare. Jag hade behövt honom längre tid. Men samtidigt är jag så tacksam att vi fick ses i detta liv. Jag saknar dig farfar. Jag saknar dig så mycket att det känns som bröstkorgen ska gå sönder av ett hjärta som inte vill vara kvar av den sorg som lämpas över. Jag är så sur över att du är död trots att du hade tyckt att det var eländigt att vara 96 år. Idag sörjer jag dig min vän. Idag tillåter jag mig själv ha en gråtkalas. Idag sörjer jag att livet tar slut. Imorgon ska jag glädjas åt det igen. Men måste bara få deppa loss idag. du och jag farfar, du och jag.
