Åh nattskiftet på sjukhuset var inte lika trevligt, kändes som personalen hade noll koll. Speciellt det stroppiga sjuksyrran som jag hade, herregud vad han nonchade mig och rullade med ögonen. Jag var ordinerad att stanna sex timmar denna gång, men sjuksyrran gav mig mediciner utan att ha en aning om vad jag hade fått vid första besöket. Hans kommentar på det "Oj då, är du hon som var här åtta timmar förra gången. Ops." Ops? OPS? Då fick jag nog, tänkte att den här stroppiga sjuksyrran blir min död och jag dör hellre med min familj. Så jag skrev ut mig själv "på egen risk" enligt läkaren. Så värt det! Gustav hade en midsommarplan och det var Trädgårdscafét vid Vinterviken. Där serverades både buffé, livemusik och midsommarstång för 250 bananer! Man får verkligen perspektiv på livet efter ett dygn på akuten. Alla de som är kvar där nu. De skulle betala för att uppleva en regnig midsommar. Så ni kan tänka att jag inte surar på vädret när jag fick byta det här.. Mot det här. Vi sprang in i Daniela och company som bor alldeles i närheten av Vinterviken. Att få fira midsommar med bästa vännen var ju lyxigt. Jag började gråta glädjetårar när de sjöng "Små grodorna" och dansade runt stången. Tänk att det ska krävas sjukdom och/ellerbli av med grundläggande saker som man tar förgivet, för att man ska uppskatta livet och sluta klaga på banala saker som väder. Matheo och Nella plockar maskar. Sötnötar. Hur var er midsommar? Fick ni fira nåt?
