Det har häng grejer på Kolmården sedan 80-talet då jag var där sist. Jag minns det som en stor park med djur som gömde sig. Nu var alla framme och jag har aldrig sett så mycket olika djur på en och samma dag, inte ens i Sydafrika. Här har vi två sällsynta crossfitdjur försedda med varsin regncape och dragvagn. Den ena heter Hugo. Bamses värld var toppen, men Matheo var mer imponerad av delfinshowen. Jädrar vad cool den var. Efter den öppnade himlen upp sig och regnet öste ned. Då får Gustav den förträffliga idén att vi ska åka linbana. Jag: Aldrig i livet. Gustav: Det blir en skön avlastning för dig, du får sitta ner och se på utsikten. Jag: Försök inte. "Avlastning" att sitta i en plåtbur när det regnar och blåser. Gustav frågar kvinnan som jobbar där: Hur lång är turen. Hon: 30 minuter. Jag: Du och Matheo kan få åka jag kan vänta i aphuset. Gustav: Nej, vi åker hem. Vid utgången möter vi Paula, Hugo och company som har åkt den där "jävla linbanan". Hugo: Nån kunde ju ha sagt att den var trettio minuter. Vi såg typ två djur och alla andra djur var smarta och gömde sig för regnet. Paula: Mmm, man är rätt redo att åka hem nu. Men förutom det trista vädret så ger vi Kolmården tummen upp! /Elaine, fattar inte hur Paula lyckas känna sig härjad och se så snygg ut på samma gång.
