Nu när Vi måste prata, min sjunde bok, är ute så är ännu ett mål uppfyllt. Det var ett mål, inte en dröm. Drömmen infriades vid första boken - Härskarteknik. När det gick så blev resterande böcker bara mål. Men nu har jag en dröm och jag är faktiskt lite nervös över att dela den för det gör en exponerad för både lycka och kanske att man inte når målet. Oh well. Min dröm är att skriva en krimbok. Min högsta dröm idag är att bli manusförfattare och att det jag skriver ska bli en serie på Netflix eller HBO. Ni ser det är inte en liten dröm direkt. Men det är så jag forumlerar mina drömmar. De ska vara så stora att jag nästan skäms över att artikulera dem. Som jag gjorde på Södertörns högskola 2001. Jag satt själv i matsalen i en lång svart kjol, skor som var trasiga för att jag var så studentfattig och en lång beige då lyxig rock som jag sparat ihop och köpt för en 800 kronor. I min hand hade jag en kopp av liptons vaniljte och i mitt bröst hade jag en dröm om att bli Sveriges största retoriker. Jag visste inte riktigt vad det innebar men jag tänkte att det vill jag bli. Nu har jag en kopp kaffe i hand, jag sitter på vår svartrutiga vardagsrumsmatta, mitt tredje barn Pascal sover. Sex retorikböcker och en självbiografi står i bokhyllan framför mig. I mitt bröst bor en ny dröm. Camilla Läckbergs redaktör John och jag ska träffas den 17:e Oktober för att prata kurser i manusförfattande. Min förläggare Anders såg mig i ögonen på Bokmässan och sa ”Du kan skriva en krim, nu måste du bara bygga en story”. Jag är så tacksam för alla som tror på mig. Vad har du för dröm som är lite för stor för att du ska våga berätta den? Nu har jag berättat, din tur❤️.
