Jag pussade Gustav godnatt, somnade. Sen vaknade jag upp i mina drömmars värld. Jag satt på en scen med en peruk, nån beige skinnklänning, barfota med en stor mick framför mig och en ännu större publik runt mig. Svetten rann för pannan och kameramännen verkade vänta på att jag skulle göra något. I ett synligt kontrollrum vinkar Loreen ivrigt till mig, hon ser exakt ut som jag. Eller är det jag som ser ut som hon? Ja, så är det! Jag har en Loreenperuk på mig. Hon springer ut till mig och jag skäms ögonen ur mig. Jag: Men Loreen, nu kommer alla att fatta att jag är din stand in. Loreen tittar misstänktsamt på publiken: nejdå, dom fattar inte. För du kan väl sjunga? Jag gapar: Eh trallvisor ja, men INTE som DU! Vaddå ska jag sjunga i ditt ställe? Loreen: SCHHH, inte så högt folk kan höra. Ja det ska du, det är därför jag anlitade dig. Jag: Jag tror jag måste spy. Loreen ler: Sjung istället, det blir bra. Sen springer hon iväg och lämnar mig med en låttext jag aldrig har sett eller hört och en band som spelar främmande melodier för mig. Jag gissar mig fram och sjunger halvdåligt. Publiken blir inte direkt euforiska, men det blev jag när jag vaknade i morse! Helvete vilken svettig dröm!
