Vilken helg det har varit. Det var lite som vi sa i Karlvagnen häromdagen att jag hade planerat och sett fram emot en resa till Italien men landade i Holland. Jag grät en skvätt över Italien men tillslut så lärde jag mig njuta av Holland. Man får göra det bästa av allt, även kärleksgroll. Det blev inte så tokigt. Men det var något mer för mig. En övning i tillit. Att inte inte tänka "nu går allt åt helvete" eller anamma alla flyktbeteenden som det ambivalenta anknytningsmönstret har. Utan bara sitta stilla i båten. Acceptera att allt är inte svart eller vitt, bejaka gråskalorna och stanna där en stund. Trots att vi var borta ifrån varandra vet jag att jag älskar, är kär och vill leva med Gustav. Jag vet det i affekten. Tar det tillfällig avståndet för vad det är, en välbehövlig paus för oss båda i kärlek. Man måste inte vara två plåster för att älska varandra. Det här är stora saker för mig. Att inte måla upp fan på väggen eller kasta skugga över Gustav för att han är man. Jag litar på honom och respekterar honom. Det är så skönt. Jag kunde betrakta ett litet lövträd mott i allt och önska mig ett sånt till vår framtida trädgård. Jag kunde vara i stunden trots att jag var i Holland istället för Italien. Klart jag saknade Gustav när jag träffade kusin och vänner. Jättemycket till och med... Men jag fyller år snart och Gustav har lovat mig en "resa till Italien". Vår helg tillsammans får bli då. Jag ska vara snäll, jättesnäll fram tills dess. Hålla alla hormoner på plats.❤️.
