Det som sakta kom krypandes dock var att en person som struntar i vardagsbekymmer oftast har vardagsbekymmer som dessutom växer. Plötsligt började jag ge honom tips och tricks för hur han skulle lösa dessa och det gick sakta men säkert upp för mig att han var helt lost i detta. Nästan som han levde utanför samhället i samhället. Jag blev orolig för honom och förklarade vad hans tendens till att aldrig ta tag i saker skulle leda till. Plötsligt står mannen, som fick mig att glömma vardagsbekymmer, upp till näsan med bekymmer. Jag försökte dra honom ur det med en massa råd, men något hände. Jag började känna mig som en mamma. Blev avtänd. Det här är från 2006 som jag hittade detta dagboksblad. Jag blev nästan chockad över att den häftiga förälskelsen slocknade för mig och försökte förstå varför. Jag trodde aldrig någonsin att de skulle ske. Men när det sker så finns det skäl till det. Att skriva dagbok hjälpte mig att förstå. En kompis berättar att detta fenomen kallas Oidipus och Elektrasyndromet när relationer blir syskon eller förälder-barn-lika. Har ni hört talas om det? 2006-01-12 Mina känslor för dig, de ljuvliga, kittliga, pirriga. De som fick en att tappa fotfästet men ändå fångas upp i ett skratt. Skratt av den överväldigande känslan att få vara kär i dig. De har försvunnit och jag vet inte om de kommer tillbaka.. Det är lite chockartat för mig så jag kan bara ana hur det är för dig. Vi kvinnor. Vi pratar, berättar, diskuterar, funderar och filosoferar. Vi berättar vad som är fel för att det ska kunna bli rätt. Jag hade en naiv förhoppning om att det landade i dig, det jag sa. Jag, ditt livs kärlek. Men trots att du var kär och älskade mig så gjorde du som många män gör. Du avfärdade mig som kvinna och ett fruntimmer. Du sa det inte i ord, men jag hörde att hela ditt väsen sa det. Du undrade vad du skulle svara för att jag skulle bli nöjd. Jag undrade vad jag skulle säga för att du skulle förstå. Tiden gick och samma problem följde med dig. De mindre attraktiva. Du min pojkvän. Nya situationer, nya utmaningar. För varje banalt råd jag gav dig till vardagslabyrinten så växte jag en centimeter och du krympte två. Manligheten och kvinnligheten, dessa två förlorade sina definitioner när jag lotsade dig. Plötsligt en dag hände det bara. Längdskillnaden blev för påtaglig. Plötsligt väcktes oönskade moderskänslor i mig och du hade aldrig känt dig mindre manlig. Jag släppte hastigt din hand. Du gjorde mig motvilligt till lags. Kärleken finns kvar för du är min största. Men förälskelsen packade sin väska varsamt denna tid av guidande i din kluriga vardagslabyrint. Sen en dag för sex månader sedan tog den sin flykt - förälskelsen. Jag stannade kvar för vanans makt förmådde mig inte att ta ett steg. Men kramarna kändes forserade, kyssarna aldrig lustfyllda mer obligatoriska, sexet uteslutet och närheten kvävande. Avståndet växte trots att jag sa "Jag finns kvar". Jag ville ju. Men du visste att förälskelsen hade gått och att jag snart skulle följa efter. Jag satt plikttroget kvar, lite för länge. Du berövad på din manlighet (av dig själv) tog tacksamt emot mitt sällskap trots att det var av den kyligare sorten. Men när du började huttra reste jag mig upp och sa "Jag gör dig ingen en tjänst. Hitta dig en kvinna som tycker att min trygghetsnarkomani och krav på självständighet är en petitess i förhållande till den underbara man du är. Du förtjänar inget mindre." Att resa sig var lätt, att gå var skönt. Men att förälskelsen tog sin kos är för mig en konstig känsla. Undrar vart det är nu. Jag följer efter, jag letar, jag lämnar dig. - Elaine. Har ni känt samma sak för ett ex eller nuvarande? Moderskänslor. Jag tycker det var hemskt, incestiöst. Usch. Jag är tydligen inte ensam. Att man tillslut får moderskänslor för sin respektive för att han är hopplöst ansvarslös. Man kommer på sig själv att prata som en tonårsmorsa som påpekar de mest banala saker som en vuxen man/kvinna borde känna till. Där tar det slut. Jag läste om en man som liknade sitt äktenskap med sin hemmafru (som fö var lyxfru) med att ha ett till barn att ta hand om. Detta kanske är utbrett? Känner ni igen det?
