Jag läser nog alla nyheter som handlar om sexuellt utnyttjade barn. Det är en sak med oss som är djupt engagerade i frågan, vi håller alltid ögonen öppna. Mycket för att orsaken till att jag själv blev utnyttjad var för att så många blundade för det. Men det har sitt pris att ha ögonen öppna. Som idag när jag bytte blöja på Benny. Han som de flesta spädisar gallskrek över blöjbytet. Kallt och eländigt såklart. Tårarna rann på honom. Och jag pratade lugnande till honom och försökte byta så fort jag kunde. Det värst är när han gråter så rösten darrar, då känner jag själv tårarna lura. Plötsligt så flashade nyheter jag läst genom åren fram i mig. Om spädbarn som grät hysteriskt och livrädda just vid blöjbytet och man upptäckte skador mellan benen. Senare upptäcktes det att de blivit våldtagna. Hur är det ens fysikt möjligt utan att barnen skadas rejält eller dör? Och hur kan man stå ut med att tillfredställa sig sexuellt medan ett spädbarn gråter så rösten darrar och är skräckslaget. Svaret är psykopater - hjärnskada. Plötsligt står jag där igen. Vid blöjbytet med ångesten. Men inte samma ångest som jag hade vid Matheos byten (Ni som läst Medan han lever vet) utan en annan. Tanken på dessa spädbarns lidande. Tårarna rinner i takt med Bennys, skillnaden är att mina är tysta tårar. Gustav håller mig varmt om axlarna igennoch frågar om jag vill prata om det. Det vill jag. Men inte nu. Vill inte börja hulkgråta mitt i allt. Jag tänker på lösningar på detta helvete som finns i vår värld. Det räcker inte med att lära barn och vuxna integritet. Vi måste motverka det som gör människor till psykopater. Misshandel under barndom och mycket annat. Det var mina dystra tankar denna morgon.
