Det var precis så min pappas familj gjorde med mig. "Det blir så genant för familjen, måste du prata om detta. Du oroar bara andra i onödan. Vad ska folk tro om oss". Och där satt jag hela min barndom, sexuellt utnyttjad och tyst på begäran av en familj som tyckte att integritet och sånt var så besvärligt att ta upp. Aldrig tänkte de att det var besvärligt för ett barn att bli sexuellt utnyttjad. Det är därför vissa reaktioner som jag hör att föräldrar får från förskolor gör så ont och jag vet att alla överlevare av sexuella övergrepp tar dessa personligt. Tystnaden likaså. Jag visste att vi skulle stöta på motstånd i frågan om att införa integritet på schemat i Sverige. Jag har sett det så många gånger förut, till exempel när fokus drogs från 20 barn som blev offer för förskolepedofilen i Kristianstad till alla de stackars män i förskolan som därmed misstänkliggjordes. Det är synd om 20 våldtagna barn i detta fall - inte de män i branschen som vill bli tröstade. Att inte trösta dem betyder inte att vi tror att de är pedofiler - att inte tröstar dem betyder att vi har 20 våldtagna barn att trösta. Lite perspektiv hade suttit fint. När det gäller Förskolebrevet bara väntade jag på att dessa få personer skulle börja prata om problemen som de anser att Förskolebrevet innebär. Aldrig handlar det om problem för barn, bara vuxna. Barns säkerhet skuffar de för tillfället åt sidan för att peka på stackars män. Det är ofta män som klagar. Som tur är, är det bara ett fåtal kränkta män i förskolan som höjer sina röster. De flesta är med oss och är glada över initiativet. En av dem säger säger: “Jag är fullt medveten att jag som man kan oroa föräldrar som lämnar barnen på vår förskola, men när jag fått chans att berätta om hur och varför vi jobbar med integritet så blir de trygga. Det är ingen annans fel än pedofilernas att vi män som vill jobba med och för barn blir misstänkliggjorda. Om säkerhetsåtgärder kan skydda barnen och stänga ute förövare så är det bättre för barnen och oss män i branschen." Han har så rätt. Samtidigt är de sexuella övergreppen på förskolan så få i förhållande till de som sker i barnens direkta närhet. 90 procent av barnen blir utsatta av en anhörig, inte en personal på förskolan. Och studier visar att barn som lär sig integritet har ökad sannolikhet att berätta om de blir utsatta. Där kan förskolan hjälpa till och förebygga så att vi kan rädda utsatta barn tillsammans. Förskolan kan inte själva bära ansvaret för att tre sexuellt utnyttjade barn i varje klass ska bli noll, men de kan vara en del av lösningen. Överallt där barn är ska vi vara med förebyggande utbildningar och säkerhetsåtgärder. Barnmorskor kommer ha en avgörande roll, så även skolkuratorer, grundskolor, idrottsföreningar, särskolor och fritids... Listan är lång. Men vi börjar där de yngsta barnen finns - där vi kan hjälpa dem med en grund för livet. Det finns de som har anklagat oss som jobbar för barns säkerhet för att skapa oro hos föräldrarna. Och föräldrar har berättat att förskolepersonal har hyschat dem i frågan om integritet för "Vi vill inte oroa i onödan". I onödan? Det är inte onödigt att oroa sig för barns integritet, med den statistik som råder är det livsnödvändigt för barnen. Och den där skuldförskjutningen vi på treskablinoll får. Att föräldrar blir oroliga av män som jobbar på deras barns förskola är inte Treskablinolls fel - det är pedofilernas fel. Vi inför inte Förskolebrevet på Sveriges förskolor för att misstänkliggöra personalen - vi inför det för att samarbeta med förskolepersonalen och för att skydda barnen, oavsett vart övergreppen sker. Förskolebrevet ifrågasätter inte förskolors kompetens - det gör att de förskolor som redan jobbar med och/eller vill jobba med integritet, blir synliga för föräldrar på förskolekartan. I dag jobbar inte alla förskolor med detta. Vi som har utformat Förskolebrevet ser inte ned på förskolor - vi ser upp till er. Det är därför vi har låtit förskolepersonal, tillsammans med psykologer och kriminologer, utforma Förskolebrevet. Ni är ju våra experter. Och om det vi gör fungerar och uppfyller sitt syfte, hur kan det då skada? Vi jobbar i detta nu med uppföljning av en långsiktig licens där varje förskola som finns med på Förskolekartan har chans att vara kvar på kartan genom årlig uppföljning. Men innan vi gör detta vill vi ge alla förskolor chansen att påbörja sitt jobb. Jag har full förståelse för de välmenande män i förskolan som blir rädda varje gång medierna skriver om ett sexbrott som har begåtts av en man på en förskola. Men skuld får aldrig läggas på säkerhetsåtgärderna för barn. Det är pedofilernas - och ingen annans - fel att detta helvete skapas för både barnen och de män på förskolor som känner sig misstänkliggjorda. Skulden får aldrig läggas på någon annan än just pedofilerna. Jag är glad över majoriteten av reaktionerna för de flesta är bra, men de fåtal föräldrar som får byråkratiska svar från sina förskolechefer. De som säger att de minsann inte tänker jobba med integritet. De får mig att förstå att det finns förskolor som är del av lösningen och de som är del av problemet. Jag vill att min förskola ska vara del av lösningen, och när de är det så finns de på förskolekartan. Jag är så tacksam över alla de förskolor som sätter barns säkerhet först, ni är flest och vi är tacksamma för att ni finns där för barnen?.
