Vad vi sörjer att Robert Bexell bor i München. Han har tillbringat mer av sitt vuxna liv i Tyskland än i Sverige, så han känner sig mer kulturellt hemma där. Jag kan förstå det. Bara nåt år i Spanien gjorde det svårt för mig att komma hem. Igår när han landade så åkte han raka vägen till det nyöppnade Brasseriet bredvid oss. Camilo, Gaby och jag mötte upp. Faje kunde inte. Vi är ju alla barndomsvänner från Bredäng och Älvsjö. Vi hamnade i heta politiska diskussioner och jag älskar sånt. Robert och Camilo är på var sin sidan av politiken men kan ändå diskutera respektfullt i all sin oensighet. Gaby föder sin lilla om en månad så hon fick inte plats med nån mat. Men det fick jag. Helvete vad jag åt?. Och skrattade. Jag känner mig så trygg med barndomsvännerna. De som blev vän med Elaine. Som struntar fullständigt om man är lite halvkänd eller så. Inga strateger, bara vänner.
