Jag ligger och lyssnar på Laleh, Lisa Ekdahl och Cornelis. Alla får tårarna att trilla ner för kinderna, vad vackert det svenska språket är och vad mycket fint musiken bär med sig. Ibland vecklas mina minnen upp med låtarna, ibland njuter jag bara av berättelsen som sången i sig bär med sig. Som Lisa Ekdahls Det är en nådHennes hud minns dina händer än blossar hennes kind av din kyss och hennes läpppar minns dina läppar för jag hörde henne tala i sömnen nyss och hon sa allt det där hon ständigt förnekar hon talade om dig och om era vackra lekar hon sa passion av det slaget är en nåd som drabbar få det är en nåd att få sån kärlek och ett brott att låta den gå det är en nåd att få sån kärlek och ett brott att låta den gå Hennes hud minns dina händer ett minne fyllt av välbehag det har hon sagt mig i sömnen om natten men hon nekar bestämt nästa dag hennes nekan är intelligent och verbal men då hon talar i sömnen är hon långt ifrån sval hon sa passion av det slaget är en nåd som drabbar få det är en nåd att få sån kärlek och ett brott att låta den gå det är en nåd att få sån kärlek och ett brott att låta den gå det är en nåd att få sån kärlek och ett brott att låta den gå Sen får Conelis låt "Åh vad jag var lycklig inatt" mig att bara känna hur mycket jag älskar Sverige. Den känns så melankonisk och jag får bilder av mina farbröder i skärgården. De sjöng fräcka visor med varsinn snaps, vi kusiner skrattade glatt åt dem. En farbror blev för full och somnade i gräset. Vi var inte barn till några crulingföräldrar, men inte led vi för det heller. Det är något himla vackert, sorgligt och fint med det Sverige som fanns förut. Där vi barn inte curlades utan fick lära och klura själva. Vuxenvärlden var avlägsen, "Ut och lek, var hemma till middagen" sa de vuxna och oj vad vi lekte. Kom tillbaka alldeles skitiga, men det var inget föräldrarna brydde sig om. "Ät upp maten!". Jag kan sakna den tiden och tycka att det borde komma nya generationer av Cornelis... Det närmaste jag kan komma honom är Laleh, men jag gillar mest hennes engelska låtar. Jag kan inte sätta ord på vad musiken ger mig nu, men det är ett virrvarv av känslor och minnen. Jag kan verkligen rekommendera att du gör exakt det jag gör nu. Sätt ihop en lista med gamla låtar och gör en tidsresa bland dina minnen. Under tiden aom jag har legat här och lyssnat på musiken så har jag varit 5 år och lyssnat på mina farbröders snapsvisor, jag har varit 13 år och trånat efter min första kille Jacob, jag har varit 13.5 och varit på min första hemmafest med mitt tjejegäng och smuttat på vår första häxa, och tidsresan fortsätter. /Elaine, älskar att segla till det förflutna men ändå leva i nuet