Vi är i Norrviken och ska träffa familjen Bergqvist idag. Strålande väder och lång promenad väntar. Gustav är inne med tjocka släkten och jag väntar i bilen på att min knodd ska vakna. Tänk att bo såhär, i villa lite längre ut. Jag försöker föreställa mig hur det kan vara. Det känns som ett sånt himla stort steg, men nån gång ska det tas. Jag vill ju bo i hus trots allt. Ni som flyttat från lägenhet till hus, var det en chock? Vissa får ju panik och flyttar in till stan igen, andra vänjer sig och kan tillslut inte leva utan huslivet.
