Det är det som är så skönt med mina vänner. De struntar i vem jag är för omvärlden. För dom är jag den där tjejen från Bredäng som det gick riktigt bra för. Det gick bra för de flesta av oss. Det mäts inte i hur känd du är. Något som vi har gemensamt är att vi sett orättvisor, rasism på nära håll och har föräldrar som gått på knäna och tagit en hel del förnedring för vår skull. Hur personen som bryter och har invandrarbakgrund behandlas i Sverige väldigt ofta är skrämmande. Senast i förrigår fick jag ryta till åt en bibliotekarie som låtsades att hon inte förstod vad min mamma sa och hänvisade till en icke-existerande regel om att mamma inte kunde skriva ut sina papper där mot betalning. Så kommer mammas dotter som pratar bättre svenska en den där bibliotekarien. Jag artikulerar noggrant att hennes beteende inte är acceptabelt och håller om min mamma samtidigt. Gud vad bibliotekarien skämdes och vad mamma var stolt. Hon bad om ursäkt och lovade att behandla "de där invandrarna bättre nästa gång". Den meningen. Oh well. Ett litet steg i rätt riktning. Men Nobody puts my mama in the corner.
