Matheo har existensiella frågor och bryterihop över att allt ska ta slut. Det lilla kruxet är att det har jag också. Jag har haft det sedan jag var litet och varit förtvivlad över atr vuxenvärlden inte haft svar på detta. De visste ju att man skulle ära grönsaker, vänta på sin tur och allt. Men inte döden, det läskigaste av dem alla. Jag känner mig fortfarande som det vilsa barnet i denna fråga. Vet inte hur jag ska tackla snacket med Matheo. Vill inte projicera rädsla och heller inte köra falskt snack. Ska man prata Nagijala, Jesus eller vad tusan gör man? Hur gör ni?!
