Att vara hemma hos Inger är en oas av lugn och glädje. Jag är så glad att mamma bor granne med henne och att hon var farfars kärlek de fyra sista åren han levde. Så modigt av henne att gå med på blinddejt med honom och så skönt att jag fick adoptera henne som min farmor när farfar hade gått bort. Matheo älskar Inger. Han låtsades ringa henne flera gånger när vi var i Spanien. Och igår var det verkligen ett pusskalas. Det är inte många han pussar ska ni veta, mamma, pappa och Inger. När mycket av ens liv ligger bakom en så är det inte så konstigt att man pratar om det. Jag älskar att lyssna på sånt. Inger har ett projekt att hon ska strukturera upp sina foton från långt tillbaka. Jag frågade om jag fick hjälpa till, jag älskar ju sånt. Det fick jag gärna. Det märks att hon älskar sina föräldrar. Hon pratar mycket om hur snälla de var och för fortfarande deras födelsedagar i almenackan. Det kanske man gör? Kanske kommer det stå så här i Matheos almenacka långt efter jag har lämnat jordelivet. Jag vill att Matheo ska träffa Inger så ofta det går. En gång i veckan borde inte vara några problem. Det gör både henne, Matheo och mig så glada.
