Gustav önskade sig något att dra över sig när han drar till gymmet. Jag vet inte om jag drog det för långt. Kan heller inte bestämma mig för om han ser ut som en landslagsspelare eller bara nån maffiasnubbe. :) Jag märker att presentambitionerna sjunker ju längre vi har varit tillsammans. Det är inte så vi impar på varandra längre utan det är snarare på vardagsgrejerna man får lägga krut numera, som att laga en god middag eller tvätta kläderna innan den andre hunnit fundera på det. Känns som trist vardagsromantik, men vad skönt det är!
